Lagarna som skyddar din marknad - marknadsrätt, konkurrensrätt, varumärkesrätt och upphovsrätt.

”Land ska med lag byggas” står redan i några av Sveriges gamla landskapslagar. Men även ett bra konkurrensklimat är beroende av lagar och regler. Och där griper marknadsrätten in.
Enligt Konkurrenslagen är det förbjudet att begränsa konkurrensen genom missbruk av sin marknadsdominerande ställning eller genom konkurrensbegränsande samarbete.
   Avtal som tillkommit med statsstöd kan också förbjudas.
   Avtalen rivs upp och de företag som fått stöd blir återbetalningsskyldiga.

Marknadsrätten förbjuder missbruk av dominerande marknadsställning.

Marknadsdominerande företag bedöms strängare. Marknadsåtgärder, som är tillåtna för andra företag, kan enligt Konkurrenslagen vara förbjudna för ett dominerande företag.
   Ett företag som har en betydande marknadsmakt under en längre tid (mer än två år) bedöms vara dominerande. Det har en stark ekonomi och en handlingsfrihet att agera oberoende av sina konkurrenter och kunder med t ex överprissättning, prisdiskriminering eller oskäliga leveransvillkor:

Flera stora svenska företag och statliga verk har under åren tillbaka passerat revy och befunnits missbruka sin marknadsdominerande ställning i olika avseenden enligt marknadsrätten:

Exploaterande missbruk där dominanten pressar fram villkor som inte vore möjliga i en normal konkurrenssituation.
   Så visar sig vara fallet i målet mot VPC (Stockholms Tingsrätt 2008) där VPC missbrukat sin dominerande marknadsställning genom att vägra att tillhandahålla samlade adressuppgifter avseende aktieägare i svenska bolag till beställande kunder.
   Kärandebolagen hade motvilligt betalat vad VPC begärt. Det faktum att de betalat under protest innebar att leveransvägran inte ansågs ha upphört. Objektivt godtagbara skäl saknades för att vägra leverera aktieböckerna på CD-rom.
   Missbruket av VPCs dominerande ställning förbjöds och kärandebolagen tilldömdes tillsammans ett skadestånd på 3,9 miljoner kronor. Missbruk anses råda om en part med dominerande ställning på den relevanta marknaden avbryter leveranserna till en etablerad kund utan att det finns någon objektiv grund härför.
   I målet Saint-Gobain Isover (MD 2002) hotade en elleverantör stoppa leverans av el till en sedan flera år befintlig kund om denne inte betalade för förfallna men tvistiga fakturor.
   Det är den som vidtar åtgärden som har att visa att godtagbara skäl föreligger.
   Att det åligger det dominerande företaget att åberopa objektiva skäl för sitt agerande framgår också av EU-rättslig praxis (Microsoft 2007).

Exkluderande missbruk som utestänger konkurrenter från en marknad eller som hindrar eller försvårar tillgången på varor och tjänster, eller ställer upp oskäliga affärsvillkor.
   EU-domstolen har funnit att missbruk i vissa fall föreligger utan att konkurrensbegränsning kunnat påvisas.
   Så har sedan länge prövats vara fallet när gällande pris inte stått i rimlig proportion till varans värde resp till kostnaderna för tillverkning och distribution, eller att priserna varierat kraftigt geografiskt inom EU (Akzo Chemie 1986 och National Carbonising 1975).

Kopplingsförbehåll och kombinationsförsäljning hör också hit.
   I målet mot Tetra Pak (EU-domstolen 1996) förelåg krav från Tetra Paks sida att maskinkunden köpte insatsvaror (förpackningsmaterial) från Tetra Pak.

   Detta utgjorde missbruk av dominerande ställning genom att skapa en bindning till Tetra Pak som omöjliggjorde konkurrens. Missbruket förstärktes genom vissa bindande krav på ändringar och service från Tetra Paks sida.
   Kopplingsförbehåll förbjöds också i Hilti-målet (EU-domstolen Första instans 1991) där Hilti till sina patenterade bultpistoler kopplade krav på inköp av bultar till pistolerna.

Kartellsamarbete.

Konkurrensrättens inställning till karteller är kluven:

å ena sidan kartellförbud: förbudet täcker konkurrensbegränsande samarbetsavtal men också helt formlösa samarbeten och samordnade förfarande.
   Beslut med konkurrensbegränsande verkningar i branschföreningar och företagssammanslutningar kan också omfattas av förbudet. Förbudets hårda kärna är pris- och anbudskarteller där marknadsuppdelning sker mellan konkurrenter – engelska price-fixing, bid-rigging.
   Ett samordnat förfarande innebär att olika företag sinsemellan arbetar samman utan att något formellt avtal finns. Det krävs att samordningen etablerats genom direkta eller indirekta kontakter mellan företagen.
   Utanför förbudet ligger s k parallellt beteende där företagen visserligen uppträder likadant men detta beror på yttre marknadsförhållanden utan förbindelse råder mellan företagen.

å andra sidan ett rationellt samarbete mellan företag som gagnar konkurrens och resursutnyttjande.
   Avtal med sådana effektivitetsvinster är undantagna från förbudet.
   Det krävs att samarbetet är nödvändigt för att uppnå målet, att det förbättrar produktion eller distribution, främjar ekonomiskt eller tekniskt framåtskridande och sist men inte minst att det ger konsumenterna en skälig andel.

Gränsen är inte alltid lätt att dra. VVS-Installatörerna hävdade mot Konkurrensverket (MD 2005) att deras prislista över alla frekventa artiklar inom branschen medförde de effektivitetsfördelar som krävdes för att omfattas av undantaget.
   Men Marknadsdomstolen fann att det inte räcker med allmänna uttalanden om fördelar för att uppfylla beviskravet.


Kartellförbud.

Det kallas kartellförbud; konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete i olika former.
   Förbudet täcker formella samarbetsavtal men också andra helt formlösa samarbeten och samordnade förfarande. Beslut i branschföreningar och företagssammanslutningar som har konkurrensbegränsande verkningar kan omfattas av förbudet. Förbudets hårda kärna är pris- och anbudskarteller där en marknadsuppdelning äger rum mellan konkurrenterna – på engelska heter det price-fixing, bid-rigging m.m. Under senare år har Marknadsdomstolen förbjudit ett antal karteller.
   Ett samordnat förfarande innebär att olika företag sinsemellan arbetar samman utan att något formellt avtal finns. Det krävs att samordningen etablerats genom direkta eller indirekta kontakter mellan företagen.
   Utanför förbudet ligger s k parallellt beteende där företagen visserligen uppträder likadant men detta beror på yttre marknadsförhållanden utan förbindelse råder mellan företagen.

Bensinkartellen 2005. Det handlade här om ledande bensinbolag som på ett samordnat sätt koordinerat sina rabatter. Det stod enligt Marknadsdomstolen klart att ett informationsutbyte ägt rum mellan bolagen och att detta syftat till att åstadkomma konkurrensvillkor som inte motsvarade normala villkor på den relevanta marknaden.
   Av bevisningen framgick att de konkurrerande företagen deltagit i möten där informationsutbyte ägt rum med ett konkurrensbegränsande syfte och sedan fortsatt att vara aktiva på marknaden. I en sådan situation måste företagen för att undgå ansvar komma med motbevisning, att de inte utnyttjat uppgifterna som inhämtats för sitt marknadsbeteende. Det krävs också, för att undgå ansvar, att man visar att man tydligt gjort klart för sina konkurrenter att man deltar i mötet utan konkurrensbegränsande avsikter.
   Om den som har bevisbördan lägger fram tillräckligt stark bevisning måste motparten lägga fram motbevisning att han inte deltagit. Marknadsstörningsavgift för deltagande bolag utdömdes: Statoil (50 milj), OK-Q8 (25 milj), Shell (20 milj), Preem (10 milj) och Hydro (7 milj).
   Volvohandlarna 2008. Målet handlade om att återförsäljare av Volvo och Renault i Sydsverige samordnat sina konsumentpriser för nya bilar och fastställt inköps och försäljningspriser på begagnade bilar. Därtill hade en geografiskmarknads uppdelning gjorts mellan återförsäljarna.
   Dokumentation från den s k Skånegruppens möten visade i form av mötesanteckningar e-postkorrespondens att överenskommelser med detta innehåll med något undantag träffats mellan de deltagande företagen.
   Passivitet befriade inte från ansvar; att ett av företagen inte varit med på alla möten men ändå tagit emot informationen utgjorde inte någon giltig ursäkt.

Asfaltkartellen 2009. Ledande svenska asfaltbolag hade i kartellsamarbete kommit överens om priser och delat upp marknaden vid statliga och kommunala upphandlingar vad gällde beläggningsarbeten med asfaltmassa.
   Samarbetet hade gått till så att de företag som inte ”stod i tur” att vinna en upphandling hade lämnat anbud som låg över det företag som utsetts att vinna. Det hände också att bolag fick ”gå undan” och i gengäld erhöll ersättning härför av konkurrenterna – s.k. p-pengar.
   Utredningen ansågs vidare visa att kartellföretagen motarbetat nya aktörer att komma in på marknaden.
   Konkurrensskadeavgift utdömdes för de företag som samverkat. NCC bedömdes som ledande aktör (200 milj efter nedsättning med 30%), Peab (40 milj), Peab Asfalt (ca 33 milj), Skanska (170 milj).


Statsstöd.

Inom EU gäller stränga förbudsregler för allt stöd till företag med offentliga medel.
   Förbudet gäller när stödet snedvrider eller hotar konkurrensen på den inre marknaden och gynnar vissa företag eller viss produktion på ett sätt som kan påverka samhandeln mellan medlemsländerna.

Förbudet mot statsstöd har direkt effekt i alla medlemsländer.
   Det är förbjudet att genomföra statsstödet och de olagliga stödpengarna kan återkrävas. Ett tröskelvärde på 200 000 € gäller som ”fribelopp”.
   För stöd med lägre värde gäller inte EU- förbudet. För den svenska marknaden gäller vid sidan av EU-reglerna också egna nationella särregler för offentlig företagsamhet – t ex när en kommun direkt eller indirekt har inflytande över ett företag genom ägarinflytande eller finansiell medverkan.
   Förbud kan en riktas mot dessa företags säljverksamhet, men inte mot inköp eller myndighetsutövning. Underprissättning i offentlig företagsamhet omfattas samt diskriminering eller vägran att ge tillträde till viss infrastruktur.
   Hit hör också sammanblandning av myndighetsutövning och affärsverksamhet m m. Om en offentlig aktörs blotta närvaro skapar undanträngningseffekter på marknaden kan detta angripas.
   Men det måste bli en bedömning i det enskilda fallet och med inriktning på mer långsiktiga effekter.
   De svenska reglerna tar också hänsyn till andra intressen än konkurrensintresset och förbud får inte meddelas om förfarandet är försvarbart från allmän synpunkt. EU rätten är strängare och gör inget undantag för vad som är försvarbart från allmän synpunkt.
   EU-förbudet mot statsstöd är således mer vittomfattande och står såtillvida i motsats till de svenska.
   Samtidigt som EU-rätten har företräde före svensk rätt. Men det finns ingen handläggande myndighet i Sverige för den som vill åberopa EU-förbudet mot statsstöd. Så i slutändan hamnar nog ärendena i svensk domstol.


När Konkurrensverket inte ingriper.

Idag är konkurrensrätten alltmer i fokus framförallt på EU-nivå. Se t ex ingripandena mot Microsoft för att de inte öppnade sina operativsystem för andra operatörer.
   Men i Sverige är tillämpningen fortfarande outvecklad. Detta har inte minst sin grund i Konkurrensverkets policy (Dnr 440/2012):

”Konkurrensverket bedömer i varje enskilt fall om den fråga som anmäls ska granskas närmare. Detta sker med utgångspunkt i myndighetens prioriteringspolicy.
   Vid prioriteringen väger Konkurrensverket in hur allvarligt problemet eller företeelsen är, hur viktigt det är att få ett vägledande avgörande samt om någon annan myndighet eller aktör är bättre lämpad att agera i frågan.
   I bedömningen vägs även in Konkurrensverkets förutsättningar att utreda och bevisa en överträdelse.”

Den enda tillsynsmyndighet vi har – Konkurrensverket – skriver av anmälda missbruksärenden från drabbade företag utan att göra någon prövning i sak. Så sker frekvent och avskrivningsbeslutet går inte att överklaga.
   Myndighetens prioritet är att endast ta upp ärenden som har myndighetsintresse.

Många ärenden där företagsintresset är stort blir på detta sätt aldrig prövade och konkurrensbegränsande missbruk på marknaden får fortgå i strid med gällande förbud.